Sandra Andersson

ja det är verkligen upp och ner för mig just nu. ena sekunden kan jag känna livsglädje och allt är hur bra som helst, och nästa vill jag bara försvinna. skulle göra vad som helst för att få komma bort från kalix med dom människorna man tycker om som mest. har inte lämnat skitkalix på hela sommarn, förutom över någon natt, men det räknas inte. utlandsresan som jag och jim har planerat ett tag nu verkar inte bli av, någonsin. skolan börjar på torsdag och jag kan inte blir mer deprimerad än vad jag är nu. allt känns skit och jag saknar jim så mycket så att jag gråter. önskar att jag inte var lika kär som jag är, det är nått fel på mig.. eller så är det inte det? men det är jobbigt att vara kär när man aldrig har sin kärlek hemma. tiden jag har tillbringat med min älskling i sommar är skrämmande, vill inte ens tänka på det. vill bara ta igen all förlorad tid som vi missat, önskar det var ömsesidigt.. just nu vet jag ingenting.

behöver bara få krypa ner i jims famn och få känna mig älskad, men man vet aldrig när det händer nästa gång. kom hem.. jag behöver dig.