Sandra Andersson

jag vet att folk tycker jag är barnslig och töntig som gör en sån här stor grej av en katt, men saken är den att jag göra ingen stor grej av det. det blev en stor grej för både mig och min familj. jag älskar djur och det har jag alltid gjort, och speciellt katter. ebba har varit en del i våran familj i snart 7 år och nu är hon helt plötsligt borta. senast i morse så låg hon på mig mage och såg tv med mig precis som hon brukar. det är overkligt.. och nu kommer det att bli så tomt! hon var en glädjespridare. var jag någonsin arg eller ledsen behövde jag bara ta upp hon famnen och gossa så kändes allt bättre igen.

jag kommer ihåg en gång då jag och mamma bråka. jag satt vid barbordet, och skrek och grina. och vipps så hoppade ebba upp på min tröja och slet sig upp på min axel och börja bita mig och slicka mig i örat. det värsta hon visste var då någon här hemma skrek och bråkade. hon var så mysig! skulle kunna sitta och skriva om henne hela kvällen, men tårarna bara sprutar så jag lägger nog ner.

jag saknar hon redan och värre kommer det bli. vem ska nu komma springandes till mig då jag kommer hem till ett tomt hus? vem ska nu värma min mage?  vem ska nu springa som ett tok genom hela huset och vara sådär busig som ingen annan kan? och vem ska komma nu komma och väcka mig mitt inatten?

trodde aldrig att det skulle kännas såhär. det är ju en i familjen som är borta så det är ju inte så konstigt att man är så pass ledsen som man är.. nåja.. jag vet att hon får det bra i katthimlen med både tova och hampus. dom kommer leka och bli bästisar! det vet jag..