Sandra Andersson

jag orkar inte med såna här dagar, idag känns allt bara så meningslöst. varför ska livet vara så jobbigt?!

jag längtar tillbaks till tiderna då allting var så enkelt, då manbara var. man kunde vakna en sommarmorgon och gör sig oboy och mackor och sätta sig på bron och äta i solen. sen efter det var det full fart hela dagarna. man var med kompisarna runt kvarteren hela dagarna. man hade saker att göra hela tiden, och ingenting var tråkigt. man var ute från tidigt på morgonen tills på kvällen då man inte fick vara ute längre. jag saknar till och med reglerna man hade. jag önskar att jag hade en tidmaskin så att jag kunde få uppleva alla härliga tider igen. 

idag så känns det som att allting håller på att rinna ut mellan mina fingrar. det känns som att allting jag byggt upp är på väg att rasa. jag ser inte fram emot någonting, allt känns bara svart. imorgon skulle jag bara vela sova hela dagen och slippa stiga upp ur sängen.

jag måste verkligen ta tag i livet nu och sluta vara en sån himla mes! men vars i hela helvete ska jag hitta all den kraft jag behöver? jaja, vet knappt vad jag skriver eller vad jag menar så jag sätter punkt här.