Sandra Andersson

trodde jag.. nu känns det som att allt jag gått igenom och byggt upp bara rasade. jag fick panikkänslor! åh, jag orkar inte känna efter längre. skulle jag göra det skulle ja falla på en gång igen. trycka undan är mitt bästa knep, även om man får ta skiten sen. jag måste ut och göra någonting! annars blir ja tokig.

som jag och carro sa - "sommaren 2009 är den bästa på länge!" NOT! trodde den skulle bli annorlunda, mycket mer annorlunda. men jag klarar mig, okej det hade väl kunnat vara bättre. men mina vänner är underbara och dom gör så att jag mår bra.

om jag tänker tillbaka en månad så har jag knappt nå minnen därifrån. så om jag jämför hur ja mådde då och nu så är det så jävla stor skillnad. och jag tänker stanna här, ingen ska få mig dit ner där jag var. aldrig i mitt liv! tror jag blivit starkare av det här. trodde aldrig att jag skulle orka resa mig igen.

men.. jag kommer aldrig sluta hoppas och önska. känner likadant ännu fast jag lever mitt liv. kan inte göra annat än att hoppas, det kommer en dag då allt faller på plats.


jag saknar dig !