Sandra Andersson

jag ska försöka stå på mina egna ben nu, vare sig jag vill eller inte. jag måste leva mitt eget liv och ta reda på vem jag är och vad jag egentligen vill. för just nu vet jag faktiskt inte det, jag är så förvirrad. det är så skönt att jag verkligen insett det alla sagt åt mig hur länge som helst. jag kan inte sitta och vänta nå mer, kommer aldrig börja må bra igen då.

men även fast jag är stolt över att jag tagit det här beslutet så är jag samtidigt så rädd. men jag vet att allt kommer ordna sig, allting har en mening. och är det menat så blir det så också.

jag kommer alltid att stå fast vid det jag sagt. jag vill inget hellre än allt ska bli bra, precis som förut. men nu måste jag pröva stå på mina egna ben. och det skrämmer mig..