Sandra Andersson

jag tror jag är världens mest ensammaste människa just nu, jag känner mig som ett riktigt jävla offer. här ligger jag i min säng en lördag kväll, solen skiner ute och det är varmt för en gångs skull. ligger i morgonrocken nyduschad och lyssnar på musik som man blir ännu mer deppigare av. men vad gör man? ska stiga upp halv sex imorgon bitti och för att jag ska orka en hel dag så måste jag få sömn, annars somnar jag så fort jag sätter mig ner för att ta det lungt.

vet inte rikigt vad jag ska skriva egentligen? det känns som att jag vill skriva av mig utav bara fan, men det kanske inte är så lämpligt hära så jag håller det för mig själv. en sak som jag kan bli galen på och som jag stör mig på som fan är att ena dagen är jag världens lyckligaste, och nästa känns det som att all lycka är tagen ifrån mig på nått vis. det är som att jag har en massa frågor och funderingar jag behöver få svar på, men det är lönlöst. jag orkar inte ens försöka.. kan nog vara det som gör att jag är såhär konstig. idag är en sån här dag som inte borde få finnas, jag vill bara lägga mig ner och gråta och hoppas på att allt ska vara bra sen.

ibland funderar jag på om jag inbillar mig att jag är deprimerad då och då, men det är ju inte direkt någonting man vill vara så varför skulle jag göra det? jag vill bara få klart för mig vad det är som gör att vissa dagar blir såhär. är det nått fel på mig eller är det bara så att alla har riktiga "bad days" då och då? hm, fortsätter jag fundera uti det här så kommer det här inlägget att vara tio kilometer långt, så nu avslutar jag det hära.


det jag behöver mest just nu är att ha riktigt riktigt jävla roligt, någon som är på nästa helg?! :)