Sandra Andersson

har fått gråta en skvätt då jag steg in genom dörren här hemma. hade med mig packning från lägenheten som jag bara smällde ner på golvet för att sen gå in i mitt rum och lägga mig på sängen. visst har jag saknat att vara hemma, men nu känns det bara skit. det är med jim jag vill bo! även om man saknar sina föräldrar och syskon hela tiden, men jag vill verkligen bo i eget med den jag älskar höst på denna jord. när jim kom och pussade och kramade mig på skolan innan han skulle åka kändes det inte så jobbigt som det gör nu. nu kommer det nog bara att bli ännu jobbigare då vi bor tillsammans. iof så känns det alltid på det här viset då han precis åkt, men det går så himla fort. och det är jag väldigt tacksam över! jag är ju så van nu så det här är egentligen ingen sak för mig. men just nu känner jag mig som världens ynkliggaste som just blivit övergiven.. bara nästa vecka går fort så kommer tiden speeda förbi.

måste bara få berätta en jättegullig sak. jim hade bett mig gå upp i lägenheten idag då jag sluta skolan, så jag och mamma for dit direkt då jag slutat. och vet ni vad jag hittar? på köksbordet låg det ett litet gulligt paket och ett brev till mig. i paketet låg det ett jättefint tomas sabo armband. hur söt får man vara?! tårarna bara strömma ner då jag läste brevet. och den söta handstilen gjorde hela brevet ännu mer speciellt.

"jag kan lova dig att ingen älskar dig lika högt som jag gör. du är det bästa som har hänt mig och jag vill alltid ha dig vid min sida.." ♥


hur ska jag klara mig? har gossat med han varenda natt nu sen han kom hem. det kommer bli så tomt :( kommer sakna närheten nått enormt. då han kommer hem igen om två veckor så är han hemma i sex veckor. fyfan så underbart det kommer att bli :)

ingen människa kan nog känna den kärleken som jag gör..