drömmarna jagar mig
om bara drömmarna skulle låta mig vara? när jag väl känner mig någorlunda stabil så finns dom där och förstör för mig, hela tiden. drömmarna i morse kunde gärna fått vara verklighet, jag ville inte vakna. för det är det som är de värsta, att vakna upp och inse att ingenting är förändrat, att man faktiskt sitter i den där skiten ännu.
ibland vill jag bara stanna kvar i drömmarna och aldrig mer vakna. tänk om allt vore så lätt?
Kommentarer
Trackback
