Sandra Andersson

hade jag vetat att jim skulle lämna mig för jobb i två veckor hade jag aldrig gått upp och börjat tvätta i morse, jag skulle ha legat kvar och gossa med han. det var jätte längesen han var och jobbade, jag har glömt bort hur man hanterade det här? hur ska jag klara mig? vi har sovit med varandra varje natt i princip, sen sist han kom hem från nå jobb. det kommer bli tomt och jag kommer sakna han som ett tok :( det blir ju extra jobbigt nu då vi bott ihop.

fast även om jag känner mig deppig och jävlig nu så är jag glad för hans skull. jag vet ju hur mycket han vill jobba, och hur länge han har sökt osv, så jag hoppas att det går bra för han. men det gör det, han är så duktig :)

jag har kommit hem från luleå för ett tag sen, jag hatar att säga hejdå! det känns så jobbigt, även fast man vet att han kommer tillbaka. innan jag åkte hit till grytnäs så hämtade jag min enorma packning som jag hade packat färdigt innan vi åkte. så nu har jag något att göra fram tills jag ska och träna. jag vägra att stanna och bo i lägenheten helt själv, skönt att komma hem och bo medans han jobbar. skulle jag vara kvar i lägenheten hade jag saknat ihjäl mig! näe det funkar inte, hemma är bäst då inte jim är hemma.

nu kanske jag ska gå och börja vika in kläder i garderoben, så att jag hinner klart innan jag ska på stepmix kl 7.

nedräkningen har redan börjat, om två veckor kommer jag få känna den där underbara känslan som alltid infinner sig då jag vet att min älskling är påväg hem. åh ;s