Sandra Andersson

var länge sen jag kände mig såhär nere och deppig. idag har jag blivit påmind om allt jobbigt som händer i mitt liv just nu. varför kan jag inte bara få vara en lycklig tjej som precis tagit studenten? trodde aldrig att det skulle bli såhär jobbigt att vara arbetslös. vill bara ha ett eget hem och en stabil inkomst. sen skulle allt roligt bara komma av sig själv.

tycker synd om min familj och jim som får dras med mitt surface varje dag. det går bra då jag kommer ut och är med vänner för då tänker jag inte på det lika mycket, men så fort ja kommer hem och är med familjen så vill jag vara skrika.

kolla här!

- jag är arbetslös
- jag är fattig/pank
- jag vill ha en egen bostad med jim
- jag behöver MASSA nya kläder
- jag MÅSTE börja träna om jag inte vill se ut som jag gör nu

skulle bara dom där sakerna fixa sig så skulle allt blir så mycket lättare och roligare, fan vad glad jag skulle vara. allt roligt skulle bara komma av sig själv då. fan vad jag hatar den här världen! hur ska unga människor någonsin komma in i arbetslivet om man inte får någon början? blir så fruktansvärt less. igår då jag fick jobba och vistas på sjukhuset var jag överlycklig, fan så jag trivs där. tänk om man skulle få sig jobb där, men det är i stort sätt omöjligt. bara en dröm av många andra..

nu ska jag gå och "försöka" rycka upp mig lite. vi ska ju grilla och äta god trerätters ikväll, tror jag? iaf grilla. lördagen kanske ändå kan sluta bra, om man hittar på någonting att göra. tro det eller ej, men jag skulle faktiskt kunna hälla i min en vinare ikväll. festsuget försvann tydligen inte efter cypern.

saknar kvällarna i vårat hotellrum innan vi begav oss ut!