Sandra Andersson

fick ett mess av jennipher idag där det stod att hon satt och läste mina gamla blogginlägg från förra sommaren. fick även en varning att inte gå och läsa, vilket jag inte kunde hålla mig från. skulle bara gå och radera, men det slutade med att jag satt och läste igenom hela förra sommaren.

fick en fet klump i magen och jag fattar inte att det är jag som har skrivit allt det där? jag förstår inte hur jag har kunnat må så dåligt, det känns inte som jag. höll på delete knappen, men insåg att jag vill ha kvar dom inläggen. då jag någongång mår dåligt så kan jag gå tillbaka och läsa och inse att jag inte kan må sämre än jag gjorde.

och sen så kan jag faktiskt vara stolt att jag tog mig ur skiten, även om jag inte trodde att det skulle sluta såhär bra. jag hade ändå en helt underbar sommar som förde mig närmare mina vänner, närmare än jag någonsin varit.

jag saknar er så otroligt mycket just nu, vill bara ta mitt pick och pack och komma hem och umgås med er en hel sommar. göra om allt kul som vi gjorde förra sommaren, om inte ännu mer!

även om vi inte pratar varje dag och även om vi är över 100 mil ifrån varandra så älskar jag er lika mycket och ni betyder allt för mig. det är alldeles för sällan jag talar om hur mycket jag tycker om mina vänner, men nu vet ni. jag kommer hem kring 20 juli, och då får vi ta igen allt skoj vi missat. eller hur?