Sandra Andersson

har en miljon saker att göra idag känns det som. måste hem nu och duscha och fixa till mig till människa.

ha en bra dag! :)

dagen kunde inte ha börjat bättre, känner lite hopp i min enformiga vardag nu! :)

har hunnit med en morgonprom i solen, frukost och kaffe. nu sitter jag med matte boken brevid mig och ska snart dyka i den i några timmar. gud vad det är ovant att räkna, herregud. jag har glömt bort massor, men det är tur att jag har vänner som är riktiga mattesnillen ;)

känns faktiskt lite jobbigt att sitta och räkna när solen lyser in, och jag kan faktiskt inte låta bli att tycka om hösten lite just nu. det är ändå rätt mysigt att få klä på sig lite extra och frysa om kinderna när man är ute.

har varit hos min jobbcoach i morse, hon sparka mig i baken så att jag äntligen gick till komvux. fixat och klart, nu ska jag vara klar med matte b till 22 december. HAHA! jag tror nog att jag får utöka längden på kursen lite om jag ska klara nationella. jag och mina mattekunskaper alltså.

men nu känns det skönt att ha något att göra på dagarna, även om det inte är det allra roligaste man kan göra, men i slutändan kommer det bli bra. så i april söker jag in på högskola. känns skönt att ha en plan, och jag vet att jag kommer fullfölja den :) nu fattas det bara ett jobb eller lite akassa för att få allting att gå runt.

ska cykla på stan nu och köpa mig ett block, och kanske några fina pennor och sudd ;) känner mig ju som 7 år igen.

vart ska jag börja? jag kan ju inte ens gnälla med gott  samvete. att jag sitter i den här sitsen har jag bara mig själv att skylla, men vad gör det? jag gnäller lite iaf ;)

var på jobbjakt igår runt om i våran lilla kommun. det här är fan tragiskt, inte ett ända jävla jobb finns det. inte ens så att man får vikariera. och det är nu utbildning ska löna sig?! bullshit säger jag! nu ska jag inte säga aldrig, man vet ju inte hur det blir, men jag tvivlar på att det bli något jobb. just nu skulle jag kunna ta mig an vilket jobb som helst, UTOM ATT KLÄMMA LÖJA! där går min gräns, fyfan.

sen är det ju det här med akassan. eftersom att jag sagt upp mig själv så har jag 45 karensdagar och får inte börja stämpla förrän i november. om jag ens kommer igång med stämplingen då, är alltid något problem med den där akassan, men men. inget får vara lätt för människan idag. allt ska vara krångligt och stökigt, vilken värld vi lever i.

man kan ju fråga sig vad jag göra vaken den här tiden? heregud. jag börjar bli gammal. lika bra att äta frukost nu och ligga och mojsa framför tvn ett tag innan jag ska börja göra mig till människa. och det ska bli så skönt med helg, haha :) som jag nu har varje dag, men nu är dom flesta ledig och man kan hitta på massa bus ;) blir nog en bra helg.

wiho, jag lever. idag ska jag ta tag i mitt liv och vakna ur mitt ide som jag verkar leva i. det ända jag gör är att sova, se tv och äta. vilket liv va?! jag har stigit upp klockan åtta idag, och det tyckte jag var ganska duktigt. haha!

vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mig själv just nu? att gå från en fast och utvecklande jobb, till att springa på arbets och bara dagdrömma. det känns lite sådär ibland faktiskt, känner mig rätt misslyckad i vissa stunder, men what to do? bara att kämpa på nu.

ska gå ut och kolla om jag behöver skrapa bilrutorna, sen hämta ut ett par nya uggs jag beställt. tror till och med att jag ska ut och bränna fläsk och sola. det gör jag.

har nu landat i kalix, nu bor jag hemma i flickrummet igen. och det är mycket blandade känslor.. nu måste jag börja om. ta tag i mitt liv och se till att det bli någorlunda bra innan jag kan börja stå på egna ben igen.

även fast det känns lite konstigt att flytta hem till flickrummet igen så måste jag erkänna att det är rätt mysigt. känner mig liten igen, och det är precis vad ja behöver göra för ett tag.

imorgon blir det arbetsförmedligen osv, försöka söka lite jobb här och var. ska anmäla mig på komvux också, matte b ska läsas upp så jag kan söka in till sjuksöterska såsmåningom. det blir nog bra det här, det måste det bli. och jag vet att det blir det..

det finaste jag har läst på mycket länge.

- idol
- skånefruar
- kungarna av tylösand

moster är ute på en springrunda, och jag sitter och lata mig i soffan samtidigt som mina ögon är i kors och huvudet spränger. men när hon kommer in ska ja minsann övertala hon om lite chirre och dipp! vad är en tv kväll utan flott?

det blev som jag trodde, idag är jag en sjukling och ligger under täcket och trycker. har varit till doktorn och fått utskrivet penicilin. och för första gången så känns det faktiskt som att dom tog mig på allvar. kanske ska påbörja en ordentlig utredning, för så ofta som jag har uvi är inte normalt.

nu är det the hills maraton som gäller, jag måste vila för att bli bra så jag kan jobba imorgon.

jag finner absolut ingen inspiration till att blogga mera. kan vara för att mitt liv står rätt så still just nu. jag jobbar och går och väntar på att få åka hem. sista jobbdagen är på fredag, och det kommer att bli jobbigt att säga hejdå. det är iof mycket som ska hinnas med i veckan. vill hinna träffa alla nära och kära hära innan jag åker.

mamma och pappa kommer ner på fredag kväll, och sen börjar vi köra hem på lördag morgon. jag undrar om jag verkligen insett vad som händer? jag kan verkligen inte förstå att något så självklart bara har rasat. jag går och funderar dag ut och dag in, och jag känner faktiskt en liten rädsla av att jag ska flytta hem till kalix igen. vilket jag absolut inte borde göra.

och vad hade jag gjort utan min älskade moster?! tänk att jag får ha hela mitt liv här och att jag får bo här med henne. hon är guld värd ♥

nu ska jag ta en rejäl värktabablett och bädda ner mig i soffan och kolla på biggest loser, samtidigt som jag ska äta choklad. sen får jag se om jag kan jobba imorgon, tror jag har rätt så hög feber! har ont i varenda kroppsdel.

om en månad så är det ett år sedan jag tog steget att lämna lilla kalix. det var ca ett år sedan jag fick tillbaka mitt livs största kärlek, det var ett år sedan jag var lyckligare än jag någonsin har varit. det var då framtiden stod så självklar. så självklar att det som händer nu absolut inte fanns, inte i hela världshistorien.

på ett år har det hunnit hända mycket. jag har jobbat, fått fast anställning, sagt upp mig. jag har fått tillbaka min största kärlek, men samtidigt förlorat allt. jag har tagit det största beslutet jag någonsin tagit och kommer ta i hela mitt liv. jag kan inte riktigt svara på om jag är en svag eller stark person, jag vet knappt vem jag är. det här är läskigt, det här är någonting jag aldrig upplevt. ibland måste jag nypa mig i armen för att kolla om jag verkligen inte drömmer?

men nu är allting som det är och det gäller att gå ur det här med rak rygg och styrkan i kroppen, även om man bara vill falla ihop på samma gång. jag var stark förra sommaren, jag var starkare än jag själv trodde. så varför skulle jag inte kunna vara stark genom det här?

jag tänker skita i vad folk säger om mig, skita i vad alla tycker om mig. för det är mig det handlar om nu, det är jag som måste bygga upp något på egen hand för att sen kunna gå vidare i livet. jag har lärt mig en sak, en mycket viktig sak som jag inte trodde var så viktigt.

lögner och svek kanske må vara bra för stunden, för stunden då hjärnan lagt av och då hjärtat pumpar. men i längden då? man kommer ingenstans genom att ljuga, därför har jag lovat mig själv att vara ärlig rakt igenom. det mår alla bäst av i längden. alltid.