todays moments are tomorrows memories
om en månad så är det ett år sedan jag tog steget att lämna lilla kalix. det var ca ett år sedan jag fick tillbaka mitt livs största kärlek, det var ett år sedan jag var lyckligare än jag någonsin har varit. det var då framtiden stod så självklar. så självklar att det som händer nu absolut inte fanns, inte i hela världshistorien.
på ett år har det hunnit hända mycket. jag har jobbat, fått fast anställning, sagt upp mig. jag har fått tillbaka min största kärlek, men samtidigt förlorat allt. jag har tagit det största beslutet jag någonsin tagit och kommer ta i hela mitt liv. jag kan inte riktigt svara på om jag är en svag eller stark person, jag vet knappt vem jag är. det här är läskigt, det här är någonting jag aldrig upplevt. ibland måste jag nypa mig i armen för att kolla om jag verkligen inte drömmer?
men nu är allting som det är och det gäller att gå ur det här med rak rygg och styrkan i kroppen, även om man bara vill falla ihop på samma gång. jag var stark förra sommaren, jag var starkare än jag själv trodde. så varför skulle jag inte kunna vara stark genom det här?
jag tänker skita i vad folk säger om mig, skita i vad alla tycker om mig. för det är mig det handlar om nu, det är jag som måste bygga upp något på egen hand för att sen kunna gå vidare i livet. jag har lärt mig en sak, en mycket viktig sak som jag inte trodde var så viktigt.
lögner och svek kanske må vara bra för stunden, för stunden då hjärnan lagt av och då hjärtat pumpar. men i längden då? man kommer ingenstans genom att ljuga, därför har jag lovat mig själv att vara ärlig rakt igenom. det mår alla bäst av i längden. alltid.
på ett år har det hunnit hända mycket. jag har jobbat, fått fast anställning, sagt upp mig. jag har fått tillbaka min största kärlek, men samtidigt förlorat allt. jag har tagit det största beslutet jag någonsin tagit och kommer ta i hela mitt liv. jag kan inte riktigt svara på om jag är en svag eller stark person, jag vet knappt vem jag är. det här är läskigt, det här är någonting jag aldrig upplevt. ibland måste jag nypa mig i armen för att kolla om jag verkligen inte drömmer?
men nu är allting som det är och det gäller att gå ur det här med rak rygg och styrkan i kroppen, även om man bara vill falla ihop på samma gång. jag var stark förra sommaren, jag var starkare än jag själv trodde. så varför skulle jag inte kunna vara stark genom det här?
jag tänker skita i vad folk säger om mig, skita i vad alla tycker om mig. för det är mig det handlar om nu, det är jag som måste bygga upp något på egen hand för att sen kunna gå vidare i livet. jag har lärt mig en sak, en mycket viktig sak som jag inte trodde var så viktigt.
lögner och svek kanske må vara bra för stunden, för stunden då hjärnan lagt av och då hjärtat pumpar. men i längden då? man kommer ingenstans genom att ljuga, därför har jag lovat mig själv att vara ärlig rakt igenom. det mår alla bäst av i längden. alltid.
Kommentarer
Postat av: Eleonor
Kom ska du få lite glädje av mig.
Du verkar ha det lite jobbigt :/ Du tar dig nog igenom allt. Man är stark & man hittar tillbaka till lyckan fortare än man själv tror.
Postat av: carro
<3
Postat av: Josse
<3
Postat av: Heidi
Sandra så stark som du visade dig vara förra sommaren så tvivlar jag inte på att du kommer ta dig igenom detta, fast det är jobbigt! <3
Postat av: jenfi
javet, den är svinbra :) är pengar för 6 veckor. får ju egentligen bara 8, men det är ju som två "extraveckor" nu jag får betalt för :)
Postat av: carro
jo, lite det också, haha ;P
Postat av: Allex
shit vad jag grinar nu
Postat av: Anonym
Du är jättestark och du gör helt rätt i att följa ditt hjärta!
Trackback
